Fjäderholmarnas historia

Handelsplats, krogliv, militärbas. Miniskärgården Fjäderholmarnas femhundraåriga historia berättar om krögerskor, roddarmadammer, jazzflickor, Eurenius imperium och landstigningsförbud.

Först på 1300-talet kunde man se Stora Fjäderholmen sticka upp ur havet som flera små holmar. Senare på Gustav Vasas tid på 1500-talet hade Stora Fjäderholmen börjat anta dagens utseende. Fjäderholmarna utvecklades till den lilla miniskärgård vi kan se i dag och som består av fyra holmar, några enstaka skär och grynnor.

Mötesplats för skärgårdsfolk och stadsbor

Fjäderholmarna är historiskt starkt förknippade med krogtradition. Redan på 1600-talet fanns en krogstuga på Stora Fjäderholmen och hit har skärgårdsfolk och stadsfolk kommit sedan dess för att äta, dricka och roa sig. Fjäderholmarnas läge i förhållande till huvudstaden gjorde att ön blev en samlingspunkt även för handel. Därför blev det en populär mötesplats, som lockade hungriga och törstiga besökare från både skärgården och huvudstaden. Uppköpare från staden rodde ut till holmarna för att köpa fisk och kreatur som skärgårdskarlarna hade med sig i sina båtar. De förde då samtidigt med sig de senaste nyheterna och skvallret från staden.

På 1800-talet drevs krogrörelsen på Fjäderholmarna av ett antal krögerskor, bland annat av ”mademoiselle” Maria Wennerberg, som sades vara ”en kvinna med skinn på näsan”. Kanske krävde också yrket det, då krogmiljön ofta var både rå och stökig. Krögeri var en av få näringar som var öppen för kvinnor vid denna tid i Sverige.

Sjölivet

Från 1600-talet och en bit in på 1800-talet svarade rodderskor för Stockholms kollektivtrafik till sjöss. Rodderskorna kom att bli ett mytomspunnet inslag i Stockholms historia, ihågkomna som ”roddarmadammer”. Roddaryrket var tungt, smutsigt och utövades i alla väder. Att det utövades öppet i samhället och i en manlig miljö medförde dessutom att rodderskorna inte sällan var utsatta för förtal, hot och överfall. Rodderskorna rodde efter kundernas önskemål, och turerna kunde gå hit till Fjäderholmarna. Under andra hälften av 1800-talet tog sig stockholmarna ut i skärgården med ångbåtar som gick med alltmer frekventa rutter.

Skärgårdsborna tog sig fram i allmogebåtar, som användes för fiske, jakt och transport av till exempel kor mellan öarna och fisk till storstadsborna. På "Fjäderholmarne Hvarfvet" reparerades båtar och pråmar åren 1850–1890. På Fjäderholmarna finns idag en utställning utomhus med allmogebåtar.

Lilla Britannien

Sockerbrukspatronen Daniel Wilhelm Eurenius
köpte Fjäderholmarna 1809 och döpte om dem till lilla Britannien. Här vid Stockholms inlopp skapade han en egen sommaridyll och lade ner stora summor på ombyggnader. I folkmun kom holmarna skämtsamt att kallas för ”Eurenius imperium”, med anspelning på det Brittiska imperiet.

Eurenius förändrade Fjäderholmarnas utseende radikalt. Delar av berg bröts loss och fruktträdgårdar och odlingskvarter anlades. Eurenius affärssinne undgick ingen: på holmarnas plana ytor fick Vaxholmsfiskarna torka sina redskap mot avgift och holmen Libertas arrenderades ut liksom fiskerätt. Försäljningen av Fjäderholmarna 1822 blev en god affär. Eurenius kunde köpa det stora säteriet Grunnevad i Västergötland.

Besöksmål för borgare

Under 1800-talets slut började Fjäderholmarnas roll som mötesplats för skärgårdsbefolkningen avta, och besöktes istället av stadens borgare. I början på 1900-talet skulle Fjäderholmarna bli ett förstklassigt utflyktsmål. På Stora Fjäderholmen fanns en restaurang som fick det eleganta namnet Grand Restaurant Bellevue. Här dansades "Boston" på utomhusdansbana. På det glada 1920-talet stämplas Fjäderholmarna i pressen som ”ett tillhåll för berusade ynglingar och jazzflickor”. Proviant och dryck ”importerades” med båt, men restaurangen hade även ett lanthushåll i miniatyr med kor, grisar och höns på platån i den gamla fruktträdgården.

Den militära ön

Under andra världskriget hade holmarna ett utseende som liknade en välbepansrad fästning och disponerades av marinen som ammunitionsdepå. På holmarna finns flera stora bergrum och även luftvärnskanoner bevarade, med eldrören symboliskt riktade ut mot inloppet. Efter första världskriget fanns ett behov av att stärka huvudstadens beredskap och år 1918 övertog Kronan Fjäderholmarna för militära ändamål.

På 1920-talet växte en mindre krigsindustri fram på Fjäderholmarna. Som mest arbetade och bodde 150–200 personer här under krigsåren, både bofasta ”holmbor” och dagspendlare. Arbetskraften bestod av såväl män som kvinnor. Marinens område utvidgades successivt under mellankrigstiden och 1940 infördes totalt landstigningsförbud på Fjäderholmarna.

Efter krigsåren avvecklades verksamheten på Fjäderholmarna och när landstigningsförbudet till slut hävdes återgick holmarna till att vara sommarort. Marinens byggnader rustades och fick nya ändamål.

1982 övertogs Fjäderholmarna av Kungl. Djurgårdens förvaltning och traditionen av mötesplats, rekreation och krogtradition kunde återupplivas. Idag är Fjäderholmarna ett populärt utflyktsmål som innehåller natur, kultur, god mat och dryck.

Toppbilden: Stora Fjäderholmen från öster med de gamla byggnaderna Sjöstugan, Brygg- och bakstugan och Malmgårdsbyggnaden. Foto: A. Malmström, Stockholmskällan