Kristina Gyllenstierna och Stockholms blodbad

När riksrådet Sten Sture den yngre dog var det hans hustru Kristina Gyllenstierna som ledde motståndet mot unionen. Hon försvarade landets viktigaste fäste – Stockholm.

Kristina var dotter till riksrådet Nils Eriksson Gyllenstierna och Sigrid Eskilsdotter Banér. Sjutton år gammal, år 1511, gifte hon sig med den 18-årige Sten Sture den yngre som året därpå blev landets riksföreståndare.

Under de knappt tio år som Kristina och Sten Sture var gifta fick de sex barn; tre flickor och tre pojkar. Trots allt barnafödande hann Kristina med att delta i regerandet tillsammans med sin man. Vintern 1520 dog Sten Sture i kriget mot Danmark, och efter hans död tog Kristina vid och ledde motståndet mot unionen och kung Kristian II av Danmark. Hon och några förtrogna kom att stå för försvaret av landets viktigaste fäste – Stockholm.

Kapitulation och brutna löften

I maj 1520 anlände Kristian med sina trupper till Stockholm och började belägra staden. Slottet försvarades fram till den 5 september samma år, men kapitulerade efter löfte om amnesti. I kapitulationsbrevet utlovas en generös amnesti och ”fullkomlig glömska av allt förflutet”.

Strax efter sin kröning i november 1520 svek dock Kristian sitt löfte. Vid ett möte på slottet, där den svenska adeln och Kristina närvarade, stängdes plötsligen dörrarna. Vakter sattes ut och kungen anklagade dem för ha avsatt ärkebiskop Trolle. Att avsätta ärkebiskopen var ett brott mot kyrkan, något kungen sade sig inte kunna bevilja amnesti för. Nu hade Kristian kommit på ett sätt att straffa upprorsmakarna. Något annat straff än döden kunde knappast komma på tal.

Stockholms blodbad

Den 8–9 november år 1520, dagarna efter Kristian II:s kröningsfest på slottet, avrättades ett hundratal personer på Stortorget i Gamla stan – en offentlig massavrättning som gått till historien som Stockholms blodbad.

Ett flertal av Kristinas nära släktingar avrättades under blodbadet. Dessutom hämtades kvarlevorna efter hennes make och brändes på ett bål. Enligt hörsägen kallade sedan kungen på Kristina och frågade henne vad hon föredrog; att brännas på bål eller begravas levande? Förskräckt föll hon till golvet.

Något av detta skedde emellertid inte utan fram till augusti 1521 satt hon inspärrad på Kungliga slottet i Stockholm. Därpå fördes hon till Danmark och satt under åren 1521–1524 på Christiansborgs slott i Köpenhamn. År 1524 återvände hon som fri till Sverige.

Kristina och Gustav Vasa

Kristinas ställning under Gustav Vasas första regeringsår blev ansträngd. Alla som motsatte sig Gustav Vasas regering ville använda sig av hennes popularitet för att så splittring i landet. Splittringen upphörde emellertid då Kristina, i enlighet med kungens vilja, gifte sig med riksrådet Johan Turesson. Efter detta ägnade hon sig huvudsakligen åt privata angelägenheter och kom inte mer att utgöra något hot mot kungamakten. Kristina avled på Hörningsholm 1559 och är begravd i Trosa lands kyrka.

Idag vakar hon över Kungliga slottet. På slottets yttre borggård står sedan 1912 en skulptur av Kristina Gyllenstierna, utförd 1897 av Theodor Lundberg. Skulpturen bekostades av Föreningen för Stockholms fasta försvar och är Sveriges första offentliga kvinnostaty.

Toppbilden: Blodbadsplanschen (eller Blodbadstavlan) beställdes av Gustav Vasa 1524 och skildrar händelseförloppet i samband med Stockholms blodbad. På bilden syns ett utsnitt av vyn över Stockholm. Originalet var ursprungligen ett träsnitt utfört av Kort Steinkamp och Hans Kruse, som senare gick förlorat. En avbild (kopparsticket) beställdes av Magnus De la Gardie 1676, som utfördes av Dionysius Padt-Brugge. Fotot av kopparsticket från Kungliga Biblioteket.